Vilken underbar sommarkväll! Ikväll var det konsertkväll på Gröna lund och på scenen stod ingen mindre än fantastiska Veronica Maggio. En sådan där kväll som man under vinterhalvåret bara längtat, längtat och längtat efter.

Vi kliver på spårvagnen vid Dramaten och inser ganska snabbt att vi inte alls var ute i god tid som vi trott. Även denna gång var det fler än vi som skulle till Grönan och resan började med att vi stod som packade sillar på en spårvagn. Och där står man och skrattar åt sig själv att man inte lärt sig någonting från förra gången det hände 🙂 Hela vagnen var proppfull av fler som längtade till kvällens konsert. Man kunde hörda hur folk pratade om Veronica Maggio, nynnade på hennes låtar och lovade kompisar via telefon att paxa en bra plats framför scenen. Väl framme hade vi i alla fall lite tur och lyckades snabbt köpa entrébiljetter via en biljettautomat och kom in i parken på 10 minuter. Sååå skönt!

Vi börjar med att gå till Pontonbaren, en bar som ligger vid vattnet nära slänggungorna och tar var sitt glas. Redan i baren hör jag Veronica Maggio i högtalarna och hur en bartender sjunger med i sången. Inte bara gästerna som är peppade inför kvällens konsert. Härligt! Tyvärr är det svårt att få sittplats och efter vårt glas går vi vidare till Sommarbaren och Classic Café. Ett tips om du vill ha sittplats, då man ofta hittar en här 🙂

Innan jag åkte hemifrån hittade jag ett åkhäfte från förra året så ett åk innan konserten var givet. Vi bestämmer oss för att åka Twister. Och är det inte löjligt roligt att åka karusell! Jag bara älskar känslan hur det kittlar i magen. Man blir ju så fylld av glädje. Efter ett härligt åk och ett snabbesök på Terassen (en trevlig lite lugnare bar vid vattnet) är det äntligen dags. Det är mängder av folk som trängs och det är nog den mest publiktäta konserten på Gröna lund som jag har upplevt. Veronica börja sjunga och publiken jublar. Hon sjunger med en fantastisk röst, tonsäkert och med sådan känsla i rösten. Publiken sjunger med och hon sjunger hits som Hela huset, Jag kommer och Vi kommer alltid ha Paris. Hon äger scenen och det enda jag hade kunnat önska var en bättre plats i publikhavet.